Just nu är Ena på barnkalassittning och sjunger visor om Puncsh. Det hoppas jag göra i helgen, sjunga det vill säga. Därför är det helt okej och inte alls patetiskt att konstatera att jag nu sitter i Lekstugan 2.0 och gör en sådan sak man blir föraktad och smått hatad för.
Vi har ett grupparbete. Vi skriver saker ihop. Jag ändrar formuleringar i sådant vi har skrivit ihop. Men vem behöver vänner när man kan få peta i texter och meningsuppbyggnad? Jag kan ju alltid försöka formulera mig fint i efterhand och säga att det är ett alternativ, att jag tyckte det var det minsta jag kunde göra i och med att min akademiska kvart idag blev 90 minuter (kollektivtrafiken tycker uppenbarligen inte det är lönt att skicka extrabussar när de ordinarie får motorproblem).
Dessutom borde de tacka mig. Annars hade vi lämnat in en uppgift i vilken vi klargör att "Målet är också att ett ryskt medborgarskap ska bygga på social solidaritet mellan olika etniska grupper samt en stark lojalitet mot den tyska staten". Käck grej.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Barnkalas! WOHO!
Skicka en kommentar